Osu
Igår kväll satt jag, som så många anda kvällar , och funderade lite över hur svårt det är att verkligen gå sin egna väg. Att VÅGA gå emot strömmen trots alla andra människors ” goda råd ” etc.
När jag pratar med olika elever i Dojon te x så dyker detta upp, mellan raderna , ganska ofta. Det kan handla om skolan,jobb, relationer eller en familje fråga. Att gå sin egna väg är väldigt få som gör. Det skapar en viss aura runt denna person som utstrålar rebell – i många andra människors ögon. Den där typen som är så fräck att han/hon säger vad de tycker och tänker. Eller han/hon som hela tiden måste göra tvärtemot vad ” vi andra gör “!
Till föräldrar som har barn/ungdomar i skolan skulle jag vilja säga att detta är en sak som era barn går igenom varje dag. De måste smälta in, inte sticka ut , klä sig rätt , ha rätt fritidsintressen , rätt frisyr ….ja listan kan bli väldigt lång. Och just detta med att våga gå sin egna väg kan bli väldigt smärtsamt för en hel del barn/ungdomar. Både psykiskt men, allt för vanligt ,även fysiskt.
Jag har ofta sagt till många av föräldrarna att det är detta med att bygga sin karaktär som är syftet med Karate. Barnen skall inte komma hit att lära sig slåss, de skall lära sig respekt. Både mot sina kamrater runt om dem men också för sina föräldrar och andra vuxna människor. Lära sig vart knytnävens gräns går.
Men det kommer också att lära dem att våga stå för sin sak. Att ge dem det självförtroende som krävs för att våga vara just dem själva. Och inte behöva vara en del av den stora massans ryttare. Att känna att de har makt över sina egna begränsningar och veta vad de klarar och inte klarar – utan att behöva gå med på en massa dummheter för att behöva bevisa sig på ” gatan”.
Jag vet för det var ju dels inte längesedan jag själv gick i skolan, men jag vet hur det är att vara på den sidan av staketet där du inte är välkommen bland de ” tuffa ” killarna. Jag vet också vad de är kapabla till att göra om man går emot dem…
Men Karaten hjälpte mig på många sätt. Det gav mig respekt. Alltid mot mina föräldrar – som jag högaktar och älskar otroligt mycket – men också mot vuxna över lag. Detta såg till att jag inte följde med de ” kompisar ” som valde en annan väg i livet. De som valde den enkla vägen. Och Karaten gav mig det mod som krävdes att ” gå där ifrån ” när det var dags – utan att behöva vara rädd för konsekvenserna! Karaten gav mig de utmaningar som, vad jag vet , många andra ej ens skulle våga utföra.
Våga vara sig själv oavsett vad andra tycker, är inte särskillt svårt. Men man måste ha det självförtroende som krävs för att orka stå emot de påtryckningar som regnar över en varje dag. Våga lita på att “jag” också kan ha rätt, inte bara fråga vad andra tycker. Gör det som känns rätt!
Detta ämne kommer vi att prata en hel del om med barnen under hösten. Sosai Oyama menade på att det är via vår typ av träning som vi kan bidra till ett bättre samhälle. Det tror jag stenhårt på!
En vecka kvar nu, sen smygstartar vi på tisdag! ( Alla som vill kan börja träna redan nästa vecka. Jag kommer att vara där. Vuxna som barn )
Ta hand om er nu. Ses snart.
OSU!
Sensei Michel Laporte Godorn
//
Sosai Oyama sa i ett känt citat: “If you have confidence in your own words, aspirations, thoughts, and actions and do your very best, you will have no need to regret the outcome of what you do. Fear and trembling are lot of the person who, while stinting effort, hopes that everything will come out precisely as he wants.”
Senaste kommentarer