Är Karate farligt för vårt samhälle och våra barn – del II

Osu

Efter att jag fått ett samtal ifrån en förälder idag så känner jag att det är dags att skriva igen. Det har varit ett tydligt fall av mobbing där en utav våra barn/elever lyckats avvärja en misshandel pga sin karateträning – men nu får ta skulden för. Det gör mig mkt upprörd och jag blir förvånad över hur “bildade” människor kan vara så rent av korkade ibland.

För vise Rekor på Sintorpskolan i Lindome kan jag bara säga: Läs på fakta innan du svänger dig med termer som du inte behärskar. Skillnaden på en civilserad människa och en idiot är kunskap. Med tanke på ert yrkesval så borde uttryck som  “Karate uppmuntrar till våld på skolorna” vara av en sällsynt karaktär. Det är både pinsamt och anmärkningsvärt. En skola skall vara en “upplysningsplats” för barn som kommer att påverka dem för resten av livet. Bra att veta tills den dagen kommer då mina egna barn skall välja grundskola.  Nedan text skrev jag för ett tag sedan och tydligen behöver fler människor läsa det här. //

Jag har följt en del debatter den senaste tiden gällande huruvida olika typer utav kampsporter är farliga för vårt samhälle eller inte, och jag kan inte låta bli att bli en smula irriterad över den okunskap som finns i vårt “moderna” samhälle idag.

För det första så får man se till vad ren fakta kan bevisa. Under tiden vi har haft Karate i Sverige har vi ej haft ett enda dödsfall inom tävlingssammanhang. Tittar man då på t.ex. ridsport som anses vara en mer “nobel” sport så har vi en statistik på 3-5 personer/år. Vill inte trycka till alla hästhoppare nu men ärligt talat - det sista barn får lära sig i en seriös klubb är att det är ok att slåss! Vi vill att våra barn skall idrotta då de skall lära sig kamratskap, uppfostras på ett kamratligt sätt och självklart få de fysiska aspekterna också.

Då jag själv tränat både fotboll och ishockey vågar jag påstå att det inte finns i närheten av de krav som ställs på barnen i en Dojo, i en sådan förening. I omklädningsrummen får barnen tilltala varandra hur de vill, det är ok att svära, kalla varandra saker etc. Detta finns inte i en Dojo. Här är det respekt och disciplin som gäller. Vill man ej ställa upp på detta – ja då är dörren inte långt borta. Att man skall behandla varandra med respekt är idag mer en klyscha än ett faktum. Den som tycker jag går på hårt nu, och tänker ”han har fel” – åk till vilken klubb ni vill. Detta har jag sett så många ggr att det nästan är smärtsamt. Vill inte säga med detta att det är fel med någon annan idrott – men jämför vi “äpplen mot äpplen” då är det inte svårt att se vart den “uppfostrande idrotten” är mest verklig.

Budo (Kampens väg) handlar om att utvecklas som människa. Fysiskt men framförallt mentalt. Genom den hårda träning vi utsätter oss för smider vi oss i disciplinens eldar för att få kontroll över oss själva och våra sinnen. Att visa varandra respekt och disciplin är en del av den “kultur” som en Budoelev fostras inom. Vårdat språk och tydliga riktlinjer om hur man skall sköta skolan,hjälpa till hemma,visa rspekt mot sina föräldrar och vuxna i allmänhet m.m. Detta är Budo – Inte att vi lär barn att gå ut och slå den första de ser på käften!

Att slå på Tv:n idag för ett barn innebär att de ser direkt hur en människa kan slå en annan 20ggr i ansiktet utan att det händer något – och detta har man med sig i skolan.Och vart har vi mest ungdomsvåld idag?…I rest my case…              Genom att de får träna Karate, lär sig barnen att detta är fysiskt omöjligt. De märker att en spark eller ett slag ger en konsekvens och att det leder till smärta och obehag. Men de lär sig samtidigt att behärska dessa saker. De lär sig att se knytnävens gränser – i båda änderna av repet! Vad kan vara mer lärorikt för ett barn,som överöses utav våldsam media dagligen, än att lära sig vart gränserna går? Nu tänker någon, ” Ja men de som går ut och använder detta på gatan”. Fel man bakom ratten är också farlig. Det är ren idioti att dra alla människor över en kant. En oseriös elev upptäcks snabbt och får 2 alternativ. Skärpning eller dra. Inga undantag. Dessutom orkar de inte ställa upp på de krav som ställs ändå så de blir aldrig långvariga.

Detta är den fysiska aspekten av Karate. Men vad händer mentalt? Först en fråga – är ungdoms depprissioner något som existerar idag? Dåligt självförtroende bland unga tjejer och killar som tvingas falla för grupptryck m.m. för att “passa in”?  Svaret vet vi alla. JA !

Genom att få den fysiska träningen bygger vi sakta upp vårt självförtroende. Vi lär oss att kämpa, hela vägen in i “mål” och pressa oss förbi gränsen som säger “jag ger upp”. Vad har då detta med mental träning att göra? Jo allt. Ingen människa med gott självförtroende mår ju dåligt med sig sjävla,än mindre behöver den människan påverkas eller söka bekräftelse av/hos en grupp. Detta bidrar till välmående och en stabilare mental inställning till vardagslivet.

Budo är enkelt. Vi svettas, tränar hårt i en atmosfär som bygger på en disciplin och respekt som får de flesta “nya” människor att höja på ögonbrynen. Min åsikt är fast som cement: hade vi haft fler barn och ungdomar inom Budo – då hade vi haft en helt annan vardag i både skola och på arbetsplats.

Hör gärna av er om ni vill diskutera dessa saker. Min mening med detta inlägg är att få folk att förstå att på en seriös Karate klubb, där är idrottens grundpelare inte bara en text på väggen – här lever vi efter dem!

Tills nästa gång

OSU!